28 februari

I morgon är det 1a mars. Ännu inte en skymt av våren. Längtar efter den. Det var ett tag sedan jag var här. Kan väl konstatera att det inte hänt så mycket på sidan. Det är väl som man säger...skall det ske förändringar här i livet så vill det till att man skapar dem själv och inte sitter ner och bara väntar på att något skall hända. Såg förresten en film i helgen...Pianisten. Den handlade om nazisternas agerande i Polen under 2a världskriget. Huh så vedervärdigt!! Visst var det en film men, jag tror i alla fall att det mesta kan vara sant. Hitler o Co...vilket svinaktigt pack. Nej, det gäller att man är observant när det dyker upp politiska avarter och kväser dem i sin linda. Inte låter dem att få fotfäste genom diverse populistiska uttalanden. Nej usch...men, filmen kan jag helt klart rekommendera.
Läste också att vdn för Forsmark skall avgå. Han kanske redan har avgått förresten, är inte så där uppdaterad. Detta kanske kan vara ett jobb för Kikki Danielsson? Vad elak man är ibland(sorry Kikki).
Så var det då dax igen....att handla lite lunch att äta i ensamheten...sååå trist.

21 februari del 2

Del 2...det ni!!

Statement of the year..Lars Nylèn kriminalvårdschef svarar på frågan; Har personaltätheten ökat eller minskat under din tid som chef? Svaret ekar!! Det är både och! Sug på den ni! Dra ner mössan över öronen och sov gott!

21 februari

Kikade i går kväll på Boston Public. Blev alldeles tagen. Brukar inte bli så berörd av den typen av serier men, nu blev jag det och lite mentala tårar föll. En sak slog mig. Det finns lärare och så finns det lärare. Här fick en kille "en chans till" trots strul och motigheter. Att som lärare (rektor tom) våga satsa på nytt istället för att kicka eleven från skolan. Och visst gick det bra för killen, det gör det ju i alla serier men i alla fall. Om det i verkliga livet bara gick bra för en så vore det värt den där andra chansen. Eller hur? Det är nog som Lotta säger, att vara lärare är ett kall. Det är inget som man blir, det är nåt man är och utvecklar genom diverse utbildningar. Tänk om alla strulputtar och strulputtor fick den där andra chansen. Fick lite stöd istället för att hela tiden höra: pust, stånk o stön. Men, det är inte helt lätt att jobba med strulungar heller. Fråga mig, jag vet. Hur kul är det att få ett telefonsamtal från hustrun där hon berättar att hon sitter på vårdcentralen för att hon har blivit misshandlad av en elev? Inte kul alls kan jag ju säga. Men, vad händer efter ett par veckors sjukskrivning? Jodå, tillbaka igen för att ta nya tag. Ge strulputtarna inte bara en andra, utan även en tredje och också en fjärde chans. Att du bara orkar!! Men, det är ju tur att det är någon som gör det.

Lite världsligt också. Hittade tillbaka mitt Ica-kort idag. Tänk att man kan bli alldeles knäckt pga ett litet plastkort men så var det. Vart kan det vara? Har jag gått o blivit senil? Har irrat runt o letat på alla möjliga och omöjliga ställen. Det kom dock tillrätta. Och var skulle man hitta det om inte på Ica! Tur att det finns observanta kassörskor.
Ha en fortsatt bra dag trots den bistra kylan. (-14)

20 februari

Tidig morgon eller sen kväll. Välj själv. Men ett himla stort grattis till Filippo på födelsedagen!!!!
Jo....han förstår svenska.

18 februari

Blev inte mycket gjort denna dag. Blev en långpromenad i gråvädret. Kände hur vinden slet i nackhåren. Brrr..Blev under denna promenad irritterad på den dam som inte kan hålla ordning på sin hund. Jag är inte och många andra är inte heller rädda för hundar. Men, man skall inte ta för givet att alla människor älskar hundar. Speciellt inte när det rör sig om en jätte till Boxer. Svart och med ett huvud lika stort som en badboll modell större. Inte första gången som denna dam inte lyckas att ha uppsikt över hunden. Har tidigare observerat ett möte mellan denna dam och en annan i ett promenadspår i skogen. Kvinnan som boxertanten mötte var likblek i ansiktet och ögonen stora som tefat. Hon var helt klart hundrädd. Boxertanten bedyrade att denna best minsann inte alls var farlig. Klen tröst för den rädda kvinnan som stod och darrade som ett asplöv tills kvinnan med besten gått i väg. Kanske kan det ha något med boxerkvinnans nationalitet att göra. Vad vet jag...
Sagt o gjort, dagen avslutades med en hyrd film. Den handlade om ett par författare som befann sig i Toscana. Var väl inte någon höjdarfilm men, mycket fina bilder från Italien var det. Det är sådana här filmer som lockar fram Italien-älskaren i mig. Har ganska ofta funderingar över hur jag skall kunna skaffa mig ett litet hus därnere. För det kan jag ju säga, finare ställe på jorden existerar inte.
Avslutar detta med en grattishälsning till Frida som har namnsdag idag.

Fritt fram!

Har förstått att de har varit lite bökigt om man vill kommentera det man läser. Det var lite okunnighet från min sida. Nu skall det funka. Så välkomna att kommentera. Ge gärna både ros och ris.

17 februari

Vaknade imorse (tack för det)..lite mysigt trött, ett härligt, fluffigt ludd bakom pannbenet samt en småputtrig halsbränna. Vadan detta? Jo, så här är det serru! Det finns 2 sidor av det mesta här i livet. Tröttheten beror på att det blev sent i går kväll. Anledningen till detta är att det var trevligt, mysigt o kul. Hade Bazze o Sandra på besök. Bazze ja... den pojken, den pojken. Vilken humor och vilka kommentarer! Hans berättelse om torsdagens pannkaksätning och vad som hände på fredagen....när han för ett par månader sedan ätit färdiglagad djupfryst pyttipanna...vilket nästan resulterade i att han fick sparken från jobbet! Ja...roligare än så kan det knappast bli. Och Sandra, med piggögonen och det kluckande skrattet som bara förgyller tillvaron. Luddet bakom pannbenet då? Jo, beror på inmundigande av trampade och bryggda drycker. Halsbrännan kommer sig av en underbart god pepperonikryddad gryta. Till detta severades råris. Testa det, råris! Vi tillbringade resten av kvällen med att lyssna på och titta på musikvideos. När ungdomarna hade gett sig av så blev det lite tillbakablickar på vad som hänt på jobbet i veckan och i livet som helhet. Hade sedan inga som helst problem att somna. Tror inte ens att jag drömde nåt. Detta om detta. Nu blir det en tur till apoteket för inköp av en ny olivtvål. Det som finns kvar av den gamla är typ, stor som en lillfingersnagel.
Ha en fortsatt trevlig helg!!!! Det tänker jag ha.

16 februari

Som sagt, livet går vidare. Det där lite annorlunda livet. Känner mig lite piggare (bara lite) idag. Det gick bättre att somna i går kväll och när jag vaknade till i natt så somnade jag om ganska fort. Kanske berodde det på att jag hörde Lotta ligga och snusa och sova i sängen bredvid. Vet inte varför men, jag har nog ganska svårt att sova när det blir för tyst. Låter det konstigt? Tja, kanske. Ensamheten har väl sina tjusningar den också. Man kan spela den musik man vill, hur högt man vill och man är herre över fjärrkontrollen till tvn. Låter kanske som om jag skulle vara hårt hållen, så är det givetvis inte :). Ibland när saker händer så tänker man lite på livet. Man föds och man dör. Det är väl det enda som är säkert. Men där emellan? För att citera Hasse o Tage; Det är vad jag kallar en reeesa det! Man lever för sina barn, eller hur? Man försöker att att uppfostra dem på ett sätt så att de får hyfsade värderingar, lär sig att respektera andra människor oavsett läggning eller etnisk tillhörighet. På tal om respekt så har man ju hört ganska hemska saker. Bl a hur barn beter sig gentemot sina föräldrar. Jag menar, våra barn skulle aldrig få för sig att kalla Lotta för hora eller mig för gubbjävel. Men tydligen är detta ganska vanligt. Kan kanske förstå att detta kan resultera i att man i ett svagt ögonblick slår till sitt barn. Själv har jag aldrig slagit mina barn. Jo, en gång. Det var när Frida som 1 eller 2 åring bet mig i ryggen. Då for jag runt med armen i en reflexrörelse och skickade in henne i väggen. Men, aldrig annars. När man sedan hör förståsigpåarna säga att misshandlade barn själva blir misshandlare i vuxen ålder så kanske man har bidragit lite, till minskat våld på gator o torg. Även om våldet tar alldeles för stor plats. Måste säga att jag är enormt stolt över våra barn. Att de sedan har träffat helt underbara pojk och flickvänner gör ju inte saken sämre.
Så, nu får det vara bra för idag. Och hörrni!!! Äter inte ensamen i dag. Skall träffa Lotta och eventuellt Sebastian och äta lunch. Det ni! Ha en kanonhelg!!

15 februari

Känner mig lite sliten idag. Hade svårt att somna i går kväll. Har vaknat flera gånger i natt. Mycket som har snurrat i huvudet. Var på svärfar Mats begravning i går. Tårar och många tankar. Men, ändå hoppfullt med mycket fin musik som gjorde stämningen lite ljusare. Efteråt vid förtäringen blev det dock en hel del glada skratt. Mats syskon berättade minnen från barndomen. För våra barn måste det ha varit svårt att förstå. De berättade om 6 km långa skidfärder till skolan och om långa cykelfärder till badplatsen. I dag är den självklara frågan; Vilken förälders tur är det att skjutsa idag? Och visst är det svårt att förstå att en människa med så mycket energi och engagemang inte längre finns? Jag minns Lottas min frus ord;Plötsligt stannar tiden och ingenting blir det samma. Visst är det så, livet går vidare men, det blir inte samma liv.
Nog för idag. Skall åka och handla hem lite lunch. Sååå trist det är att äta ensam.

Kommatecken.

Har en förmåga att leva sina egna liv på denna blogg.

Test.

Tja, som ni kanske förstår så är jag helt ny på detta. Då måste man ju testa sig fram. Läsa anvisningar odyl!?, nä det är inget för mig. Fort skall det gå :).