8 juli

Så var vi då framme. Milano!!! Vad är det för ställe? Ett myller av folk utan dess like.

Resan hit känns som om man bara vill glömma. Ett knökfullt plan med en massa skrikande, snorande och...ja...jobbiga ungar. Lotta undrade vad det är för fel med bilsemester när man har barn. Jag håller helt och fullt med.

Nåväl...väl framme så landade vi på Frida och Filippos balkong. Och...det är inte vilken balkong som helst. Kändes på något sätt som att sitta i världens mitt. Titta ut över denna helt underbara stad. Trodde inte att det fanns så mycket människor. Och...så tittade han ut! Vem? Jo, Oleg förståss. Tror att han blev ärligt glad över att träffa oss igen. Och...skall sanningen fram så tyckte vi också att det var skitkul att träffa honom också. Supergo kille!

Satt på balkongen och njöt av fuccaia (vetefan hur det stavas) och grana, med öl och vin. Och...som sagt...bara njöt. Av stämningen och atmosfären.

Efter intagandet av mat och dryck så bar det av ut på stan. Vi hamnade till sist på en bar som ägs av vänner till F o F. Där vankades det vin och grappa. Kunde inte låta bli att småkika på en dam vid bordet bredvid som envisades med att låta ena tutten ramla ut ur blusen hela tiden.

Avslutar för denna gång. Känner någon för att lämna en kommentar så gör detta gärna via sms. 0709-106932. Vet nämligen inte hur internetuppkopplingen kommer att fungera framöver.

Hur stora kramar som helst till alla som läser detta!!